1819-1877 French Gustave Courbet Locations was a French painter whose powerful pictures of peasants and scenes of everyday life established him as the leading figure of the realist movement of the mid-19th century. Gustave Courbet was born at Ornans on June 10, 1819. He appears to have inherited his vigorous temperament from his father, a landowner and prominent personality in the Franche-Comte region. At the age of 18 Gustave went to the College Royal at Besancon. There he openly expressed his dissatisfaction with the traditional classical subjects he was obliged to study, going so far as to lead a revolt among the students. In 1838 he was enrolled as an externe and could simultaneously attend the classes of Charles Flajoulot, director of the ecole des Beaux-Arts. At the college in Besançon, Courbet became fast friends with Max Buchon, whose Essais Poetiques (1839) he illustrated with four lithographs. In 1840 Courbet went to Paris to study law, but he decided to become a painter and spent much time copying in the Louvre. In 1844 his Self-Portrait with Black Dog was exhibited at the Salon. The following year he submitted five pictures; only one, Le Guitarrero, was accepted. After a complete rejection in 1847, the Liberal Jury of 1848 accepted all 10 of his entries, and the critic Champfleury, who was to become Courbet first staunch apologist, highly praised the Walpurgis Night.  Related Paintings of Gustave Courbet :. | Self portrait with pipe. | River | Stream in the Jura Mountains | Le Sommeil | Landscape with Waterfall |
Related Artists:
Frans Pourbus the younger
Flemish Baroque Era Painter, 1569-1622 was a Flemish painter, son of Frans Pourbus the Elder and grandson of Pieter Pourbus. He was born in Antwerp and died in Paris. He is also referred to as "Frans II". Pourbus worked for many of the highly influential people of his day, including the Brussels-based Spanish Regents of the Netherlands, the Duke of Mantua and Marie de' Medici, Queen of France. Works of his can be found in the Louvre, the Prado, the Rijksmuseum, the Royal College of Art, the Metropolitan Museum of Art and many other museums.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Delfim da Camara
painted Portrait of Dom Pedro II in 1875